Vi har gått i graven

Jag har varken någon avelsverksamhet kvar, och inte heller mina katter finns kvar.

Den här sidan behåller jag i det skicket den lämnades. Den får vara kvar som ett minne över mina fina sibiriska katter, som inte längre finns kvar. Jag sörjer och saknar fortfarande mina tre fina sibiriska kissar som alla har betytt mycket för mig på sina olika sätt.

Livet som utekatt är svårt och fyllt av risker. Våra äventyrliga och busiga sibbar ville så gärna få ha ett aktivt uteliv, men det kostade dem livet och de förolyckades på olika sätt, tyvärr alltför tidigt… Madicken dog på det klassiska viset, överkörd av en bil. Alfred var en katt med upttäckarlusta som ibland uppsökte grannens hus via deras takfönster och klättrade på fasaden. Vid ett tillfälle fastnade han i en hängränna och blev hängande kvar utan att kunna ta sig loss. Det blev hans död. När vi äntligen hittade honom så var det redan försent… Lilla Ängsull försvann spårlöst sommaren 2013 och vi vet fortfarande inte vad som hänt. Två av våra katter blev begravda bredvid varandra i gethagen, men vi saknar fortfarande den tredje och vi kan aldrig sluta undra vad som hänt henne…. Med tanke på att vi förlorat åtskilliga höns åt rovfågel, och även en av våra getter åt ett lodjur, och med tanke på det faktum att vi har gott om räv som stryker omkring i skogarna, så finns det åtskilliga alternativ till hennes försvinnande… Livet som utekatt är sannerligen ett liv kantat med otroligt många risker….

Hur gick det då för övriga kattungar från ”midsommarkullen”?
Ja, såvitt jag vet så finns Frodo och Dexter kvar i livet (Timotej och Klöver). Vi vet ju sedan tidigare att Viola förolyckades på en av sina upptäcksfärder utomhus, då hon klättrade högt och fick en lastpall över sig. Hon var en mycket äventyrlig katt redan som liten kattunge… Karibacka dog redan innan han hunnit bli leveransklar till sin nya familj, pga en virussjukdom.

Så, Summa Summarum:

Tänk över både en och två gånger om det verkligen är värt att ha din bästa vän som utekatt! Idag har vi en ny katt hemma – en sköldpaddsfärgad bondkattshona som vi kallar för ”köttbullen” för att hon är så rund och trind. Hon är cirka fyra år gammal och verkar vara en sådan typ av katt som klarar av att överleva det här lantlivet utan några som helst problem! Lösningen? – Hon går nästan aldrig utomhus! Maken till latare katt har jag nog aldrig sett… Oftast ligger hon uppfläkt mitt på köksgolvet som en diva och latar sig hela dagarna i ända. Och hon tigger mat hela tiden! Eftersom hon är lite tjock så får hon portionsutfodring. Hon har kattlucka och möjlighet att vara ute precis så mycket hon vill, men hon är utomhus extremt sällan, och verkar vara väldigt nöjd över att få ligga och sova på golvet, eller spinnande i någons knä. Ja, det är så man är en överlevare om man är en katt! 😉

Herregud vad har jag gjort?!

Alltså, det här med att ha långhåriga katter… Jag tror inte riktigt att jag följer ”reglerna” när det gäller den där skötseln som krävs när man har långhåriga, fluffiga skogskatter…. Jag har helt enkelt inget intresse av en massa pälsvård. Jag skaffade mig denna ras eftersom jag ville ha en allergivänlig ras, och därför att jag tycker om personligheten hos dessa mysiga och sociala katter. Däremot gillar jag inte allt hår som fastnar överallt och all borstning som krävs under fällningsperioderna. Jag antar att de flesta tycker att man helt enkelt får skylla sig själv när man skaffat sådana här pälsvårdskrävande katter och helt enkelt odla sitt pälsvårdande intresse. Och det har jag gjort! Men…. det finns ju fler än ett sätt att sköta pälsvården på. Om man inte är särskilt intresserad av utställning, utan är mer åt det pragmatiska hållet så kan det sluta…… SÅ HÄR:

 

 

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

 

 

 

Alltså… förlåt Alfred! Och alla ni pälsvårdsfetischister därute som säkert vill mörda mig nu efter vad jag gjort med pälsen på denna förut så fina och fluffiga katt. En riktigt praktfull sibirisk hankatt har förvandlats till en spinkig skabbräv…. Men till mitt försvar måste jag också säga att tyvärr, pälsen var i ganska dåligt skick när vi rakade honom. Vi hade inte hållit efter borstningen under vårvinterns fällningsperiod och under tiden som Alfred gick utomhus väldigt mycket så tovade pälsen ihop sig till en riktigt kompakt FILT som klistrade sig intill kroppen. Det gick helt enkelt inte att borsta ut det, så rakning var det enda raka! 🙂 Och jag tycker att han är såååå mysig att klappa och gosa med nu utan allt jäkla hår som fastnar i munnen och ansiktet och kläderna och överallt! Han har en go och len plysch-päls nu, och det blev ju svalt och gött för honom också nu i värmen 🙂

 

Alfred är inte längre till salu!

Jag håller tyvärr inte den här sidan uppdaterat särskilt bra längre. Anledningen är på grund av att min ”katteverksamhet” inte är direkt igång. Jag vet ju inte ens om jag ska fortsätta med uppfödning. Ängsull är fortfarande inte kastrerad, hon går istället på P-piller tills jag fått ändan ur vagnen.

Men idag har det hänt något fruktansvärt i katteriet… Ängsulls mamma, Madicken, min älskade lilla katt, har blivit överkörd av en bil och är död.

Det är så hemskt! Hon var dessutom min lilla favorit bland katterna, min älsklingskatt som jag hade hoppats få se bli gammal innan hon dog. Nu fick hon sätta livet till, endast tre år gammal, som en i raden av alla trafikoffer som bilismen skördar varje år, både djur och människor dör när de drabbas av dessa mördarmaskiner.

Detta innebär också att Alfred inte längre är till salu. Som tur är så har jag ju ännu inte hunnit sälja honom. Han och Ängsull blir ensamma nu, och jag tror att de vill ha sällskap av varandra när Madicken är borta.

Jag kommer sakna henne så otroligt mycket… 😦

 

Alfred är till salu

[Många allergiker tål denna rasen! Intresserade köpare får gärna komma och ”sniffa” själva för att avgöra om de tål katten eller inte.]

Jag har grubblat länge över om jag ska sälja någon av mina tre katter, eftersom det känns lite för mycket att ha tre stycken hemma, med ett växande antal övriga djur på ingång dessutom. Nu har jag bestämt mig för att avyttra Alfred…
De andra två katterna här hemma är mig alltför kära, och Alfred visar tydligt att han helst skulle vilja ha mer uppmärksamhet än vi har tid att ge honom nuförtiden. De andra katternas sällskap duger inte, det är ju människor han älskar! Gården och andra djur tar helt enkelt för mycket tid, och han har hamnat lite i skymundan, och jag tycker att han verkar lite ledsen över att han fått konkurrens om vår uppmärksamhet.

Alfred är en ganska stor, kastrerad Sibbe på tre år och en riktig mysig gosekatt som älskar att kela och vill alltid vara med sina människor och följa med dem på alla upptåg. Jag säljer honom därför att jag känner att jag inte kan ge honom all den tid och uppmärksamhet han förtjänar. Han kommer väl överens med gårdens övriga djur, både getter, katter och hundar, och är en riktig gentleman mot alla som tillhör flocken! Han är ingen typisk självständig katt, utan tvärtom mycket social! Påminner mer om en hund… Människor är det viktigaste i hans liv, och han älskar att få följa med ut på promenad, och njuter stort när han får ligga och spinna i någons knä. Ofta kan han parkera sig framför fötterna på folk, genom att slänga sig på rygg så att han kan få bli kliad på magen…

Han säljs INTE som innekatt. Han har vant sig vid att få gå ute fritt och blir mycket frustrerad, tjurig och rastlös om han inte får gå ute fritt regelbundet. Idag stormtrivs han med att komma och gå som han vill genom kattluckan. 🙂

Han är en fantastiskt bra jägare. (nästan för bra) Sork, småfåglar, näbbmöss, harungar. Han jagar allt som inte tillhör flocken.
Han vaktar sitt revir mot främmande katter, men har inga problem att acceptera andra katter som bor i samma hushåll.

Säljs endast till personer som är intresserade av pälsvård!
Han har en mycket fluffig, lång, tjock och krävande päls som måste skötas ofta för att inte tova ihop sig, m.a.o borstas igenom noga minst en gång per vecka. Den tovar sig mycket fort. Hans päls är tyvärr i dagsläget i mycket dåligt skick pga bristande pälsvård det senaste halvåret och han har stora filtade tovor i pälsen som vi kommer raka bort. Pälsen kommer därför inte se så vacker ut under några månader….

Du bör också bo enskilt eller lantligt och utan tungt trafikerade vägar i närheten(ej inom 1-2km avstånd). Alfred är tyvärr inte särskilt ”street-smart” när det gäller trafik.

Prisidé: 5000kr (Han säljs självklart avmaskad, chipmärkt, med stamtavla, kastrerad, samt vaccinerad mot kattpest och kattsnuva)

Jag har inte bråttom med att sälja Alfred, utan kommer vänta tills rätt hem dyker upp! För ytterligare info om Alfred ta kontakt via mail.

Ni som är intresserade är välkomna att skicka ett mail där ni berättar vad ni kan erbjuda Alfred. 🙂

info (snabel-a) hippievagnen.se

Alfred har slängt sig på rygg framför mina fötter och vill ha uppmärksamhet… 🙂

Sibirisk katt söker nytt hem!

En katt ur midsommarkullen, Hippievagnens Klöver, men kallas för Dexter, behöver omplaceras till ett nytt kärleksfullt hem då hans matte tyvärr har blivit för allergisk. Läs nedan vad Dexters matte skriver om honom:

 

”Det är med stor sorg jag beslutat mig för att sälja min fina sibiriska katt Dexter. Jag är allergisk mot katter och även om det fungerade bra med just den här rasen i början har min allergi utvecklats och blivit värre. Vi har provat allt, men nu går det inte längre och det finns ingen anledning att vänta – särskilt inte för Dexters skull. Han är fortfarande ung, bara 9 månader, och har alla chanser i världen att anpassa sig till ett nytt hem.

Dexter är en katt med mycket integritet, han är försiktig av sig och rusar inte in i det okända med huvudet före, men till slut tar nyfikenheten överhand. Får han bara lära känna saker i sin egen takt (med lite hjälp på traven ibland) blir han snart trygg och bekväm i situationen. Dexter är en riktigt pratglad och meddelsam herre och är han tyst kan man börja fundera på om han somnat eller om det har hänt något. Dexter får sina ryck, som alla katter, men är överlag väldigt lugn. Han river sällan ner saker och han vet vad ordet ”nej” betyder. Han kan också apportera när han är på det humöret och sitter på kommando (även det när han känner för det, det kan bli en viljornas kamp när det ska serveras mjukmat eller godis). Dexter är en gosig katt som vill mysa på sina egna villkor och det är när han kommer själv – då ska det gosas mycket och länge. Han är en väldigt snäll katt som tillåter det mesta även om kloklippning inte är någon större favorit. Han äter sitt torrfoder och dricker vatten ur skålen. Mjukmat går ner, men är inget han kräver. Jag tror Dexter skulle trivas bäst hos vuxna kattvana personer, han är lite reserverad mot nya människor och yngre barn är nog för oförutsägbara för Dexter som kan bli rädd vid plötsliga ljud och rörelser. Han funkar bra med andra katter och är inte aggressiv på något sätt, vare sig mot människor eller katter. Han tycker om sällskap, men klarar utan problem att vara ensam hemma. Dexter skulle funka bra som innekatt, men har nog inget emot att gå ut om det finns möjlighet. Han har nyligen börjat få gå ut lite på egen hand eftersom vi bor på landet. Det är läskigt, men spännande och han utforskar sakta men säkert sina utomhusdomäner.

Dexter är kastrerad och säljs därmed som sällskapskatt. Med sig kommer han att ha sin stamtavla (med veterinärintyg) samt alla sina saker som t.ex. matskålar, toalåda, klösmöbler, leksaker och transportväska. Dexter är försäkrad i Folksam och denna försäkring kan överlåtas till den nya ägaren om så önskas.”

För vidare kontakt och info så skicka ett mail till hippievagnen [snabel-a] gmail.com

eller lämna en kommentar här nedanför med din a kontaktuppgifter. 🙂

 

Då var det bokat!

Madickens kastrering är nu inbokad om två veckor. Det känns skönt att vi ska få det ur världen, och jag tror hon kommer bli glad och nöjd också. Det tar mycket på krafterna att vara fertil och Madicken har haft så otroligt täta löp. Hon har ju visserligen gått på P-piller fram tills för några veckor sedan, men det var ändå som om hon löpte igenom P-pillerdosen trots att jag gav henne mer än dubbel dos.

Snart får hon dessutom bli utekatt igen, något jag tror att hon saknar mycket! Hon brukar sitta och drömma sig bort i fönstret och tittar ut på livet utanför. Hon har också försökt rymma en gång. Då smet hon ut genom ytterdörren i ett obevakat ögonblick, varpå jag fick tokspringa ut i strumplästen för att fånga in henne igen, trettio meter från huset. 🙂

Igår satte vi in en kattlucka till Alfred, som nästan har hunnit utveckla en metod för att öppna ytterdörren genom att hoppa upp mot handtaget. Jag hoppas att vi hann stävja detta beteende innan han har satt det i system! Jag tror han lyckades med detta en gång, och en gång är ingen gång, säger man ju…. 🙂 Nu får han välja själv om han ska vara inne eller ute, genom att det sitter en lucka i källardörren som han kan springa ut och in genom. De andra katterna kan inte gå ner i källaren så det är ingen risk att de springer efter 🙂

Hippievagnens Ängsull <3 <3 <3

Titta vilken fantastiskt söt liten fluff-unge hon är!!

Vadå.. sa jag att jag ville sälja henne?? Näeh? Inte lilla söta flufftussen inte!

Åh, jag vet inte hur jag ska göra riktigt. Dessa beslut… Jag skjuter det framför mig lite till. Än tänker jag inte bestämma mig i alla fall!

Det där med kastrering för Ängsull tänker jag också låta ligga i malpåse lite till. Det enda som är säkert är att jag tänker boka in en kastrering för Madicken  i alla fall!

Jag funderar på att sälja Ängsull

Svåra val just nu!

Har kommit fram till att det nog inte blir någon mer avelsverksamhet i katteriet. I alla fall inte nu. Kanske kommer jag återuppta denna hobby, men just nu är det andra intressen som drar i mig och det här med kattuppfödning får inte riktigt plats i det hela. Det tar ju mycket tid att hålla på med denna hobby, och dessutom ställer det vissa krav på ”logistiken” när man har några innekatter och några utekatter. Det blir bökigt helt enkelt.

Av denna enkla anledning har jag därför bestämt mig för att Madicken ska kastreras och får sedan, precis som Alfred, bli utekatt om hon önskar det. Dessutom har jag bestämt mig (tror jag) att jag ska omplacera Ängsull. Tre katter är i mesta laget, och Ängsull och Madicken fungerar inte 100% tillsammans. Det bråkar inte direkt, men Ängsull har en liten översittartendens och Madicken är en stor mes, rent ut sagt. Hon säger inte ifrån, och Ängsull utnyttjar ibland detta för att ”trakassera” Madicken och roar sig på hennes bekostnad. Ängsull är en väldigt väldigt busig liten kissekatt. 😉 Hon behöver otroligt mycket mer aktivering än de andra katterna. Ja, hon roar sig själv bra på egen hand också. Mattorna hamnar uppåner när hon flyger omkring härinne. Och hon älskar att leka med allt allt allt. En ganska tacksam katt att leka med. Hon har till o med lärt sig göra volter i luften! 🙂

Eventuellt kan jag sälja henne som avelskatt till en seriös uppfödare. Men det viktigaste för mig är att hon får ett kärleksfullt och bra hem med mycket kvalitetstid, aktivering, pälsvård och kel, så det lutar väl mest åt att hon kastreras och säljs som sällskapskisse om ingen hugad uppfödare hör av sig 🙂

Massmord i huset!

Oj oj oj… nu har jag tappat räkningen på hur många möss som har strukit med senaste tiden!

Den senaste veckan så har katterna tagit flera stycken möss. En natt vaknade jag av att katterna lekte med något. Gick upp och såg att de lekte med en nyfångad liten mus. Gick iväg för att hämta något i köket när jag höll på att snubbla över ännu en mus – en död mus med avsliten svans och bakben…
Musen som katterna höll på att leka med tog jag ifrån dem och dödade. Sen fick de fortsätta leka med den. Eller ja, det var ju Ulla som lekte med den. Hon är helt tokig i dom! Hon lade sig ner och ”brottades” med musen och sparkade på den med bakbenen..

Nästa morgon så var liken borta och Ulla spydde… Tror kanske att det blev lite starkt för magen med den nya kosten.

Någon natt senare tog katterna ytterligare två möss. Men dessa möss slängde vi innan de åts upp av katterna. Tänkte att det var onödigt att Ulla skulle bli dålig i magen igen.

Någonting verkar ha lossnat! Alltså, jag tror att Ulla äntligen börjat lära sig av mamma Madicken hur man gör när man ska jaga möss. För nu har jaktlyckan gått väldigt bra senaste tiden, och återigen så är det tack vare Madicken och Ängsull – mina bästa inomhus-jägare 🙂

Katterna-Husmössen 5-2

Madicken får göra allt grovjobb! Hon tar det sega spaningsuppdraget genom att tålmodigt ligga och lurpassa vid rasslet under diskbänken. Där har hon suttit parkerad större delen av julhelgen medan de andra katterna intagit bekvämt soff-läge större delen av tiden.

Totalt under julhelgen: Två misslyckade, och ett lyckat anfall, vilket resulterade i en(1) död mus. 🙂

Men Madicken förbereder redan inför nästa..

Jag skrev i ett tidigare inlägg om diskussionen jag hade angående det nya lagförslaget som bland annat gällde kastrering av katter som vistas fritt utomhus. I denna diskussionen dök det upp några argument mot lagförslaget som grundade sig på uppfattningen att man inte kan avla på goda musfångaregenskaper hos bondkatten om man tvingas ha sina fertila katter inomhus.

Som ni säkert förstår är jag av en helt annan uppfattning! Om man som i mitt fall, också har mössen inomhus så är det inga som helst problem att få bevis på katternas jaktintresse och deras förmåga att fånga byten. Jag får mycket bra insyn i Madickens jaktintresse, men också hennes jaktstrategier då jag ser hur hon reagerar på rasslet i väggarna, och hur tålmodigt hon sitter och lurpassar i timmar framför diskbänken. Rätt som det är så hör jag en rivstart i plankgolvet och då är det Madicken som går till attack mot någon liten rackare. Även om inte alla anfall leder till nedlagt jaktbyte så ligger hon tålmodigt kvar och väntar på nästa chans, eller tar en kort paus och går tillbaka för att ligga och lurpassa några timmar till. Hon har definitivt mycket bra musfångaregenskaper! Om hon nedärver dessa till Ulla återstår att se, då bara Ulla fortfarande är en kattunge och inte utvecklat den tålmodighet som Madicken har. Ulla är definitivt mycket jaktintresserad, och tar gladeligen på sig rollen att jaga den stackars vettskrämda musen till döds. Men än så länge är hon inte tillräckligt slug och tålmodig för att stillasittande vänta ut en attack i flera timmar. Hon tröttnar långt tidigare när ingenting händer och går istället upp i sin brevkorg och somnar sött. 🙂

Nu pratar jag alltså om mina två innekatter. Jag vet alltså en hel del om deras jaktlust och jaktteknik. Men utekatten Alfred däremot, honom har jag inte en susning om hur effektiv och bra musfångare han är. Han är ju utomhus och jagar, så bortsett från de fåtal lik jag har sett ligga döda i trädgården så vet jag ganska lite om hur hög jaktlust han har, eller hur effektiv han är på att jaga. Inomhus är han hur slö som helst, och ligger mest och sover. Han deltar inte alls i musjakten inomhus, och  knappt intresserad av de byten som Madicken drar fram.

Så min slutsats när det gäller detta är att man aldrig kan vara helt säker på sin katts musfångaregenskaper, och i synnerhet inte om katten är en renodlad stallkatt som mestadels jagar utomhus. Det enda kvittot man kan använda för att veta hur effektiva musfångare ens katter är – är en förhållandevis musfri och råttfri ladugård (eller bostadshus). Men om man har möss inomhus och innekatter på alerten så är det ändå förhållandevis enkelt att kartlägga kattens jaktlust. Man behöver ju knappt anstränga sig. Man har ju full insyn direkt från sitt eget kök. Då kan man ju också aktivt välja -eller välja bort- avelsdjur baserat på deras jaktintresse, om man vill styra utvecklingen och ta fram bra bondkatter som kan fortsätta att fungera som nyttodjur på bondgårdarna och hålla gnagare effektivt borta. (Samtidigt som man slipper den stora problematiken kring alla oönskade kattungar som föds på löpande band och måst placeras på redan överbelastade katthem eller brutalt massmördas)

Precis som det finns seriösa hunduppfödare av olika sorters jakthundar som aktivt testar och utvärderar sina hundars jaktegenskaper innan de väljer ut sina avelsdjur, borde det rimligtvis också kunna utvecklas en gren av seriösa kattuppfödare som som aktivt testar och utvärderar sina bondkatters jaktegenskaper innan de väljer ut sina avelsdjur – för att få fram så bra musfångare som möjligt.

Så länge som katten är ett domesticerat tamdjur som vi människor väljer att ha i våra hem och gårdar så tycker jag att de förtjänar densamma status som vårt andra kära husdjur hunden. Ja, för ingen skulle ju tycka att det var okej om man lät hundar springa fritt utomhus okastrerade och födde fram tonvis av oönskade valpar varje år, som sedan måst dränkas eller skjutas ihjäl, eller placeras ut i överbelastade hundhem som drivs av ideella krafter. (Att evolutionen på detta sätt ska forma fram hundar med de bästa jaktegenskaperna, skulle knappast räcka för att övertyga folk om att detta var en acceptabel form av hundhållning)

Så, lagförslaget att kastrera katter som går fritt utomhus är väldigt välkommet, om man frågar mig. Och nej, jag tror inte att katternas jaktlust svävar i fara på grund av lagförslaget heller.