Jag har varken någon avelsverksamhet kvar, och inte heller mina katter finns kvar.
Den här sidan behåller jag i det skicket den lämnades. Den får vara kvar som ett minne över mina fina sibiriska katter, som inte längre finns kvar. Jag sörjer och saknar fortfarande mina tre fina sibiriska kissar som alla har betytt mycket för mig på sina olika sätt.
Livet som utekatt är svårt och fyllt av risker. Våra äventyrliga och busiga sibbar ville så gärna få ha ett aktivt uteliv, men det kostade dem livet och de förolyckades på olika sätt, tyvärr alltför tidigt… Madicken dog på det klassiska viset, överkörd av en bil. Alfred var en katt med upttäckarlusta som ibland uppsökte grannens hus via deras takfönster och klättrade på fasaden. Vid ett tillfälle fastnade han i en hängränna och blev hängande kvar utan att kunna ta sig loss. Det blev hans död. När vi äntligen hittade honom så var det redan försent… Lilla Ängsull försvann spårlöst sommaren 2013 och vi vet fortfarande inte vad som hänt. Två av våra katter blev begravda bredvid varandra i gethagen, men vi saknar fortfarande den tredje och vi kan aldrig sluta undra vad som hänt henne…. Med tanke på att vi förlorat åtskilliga höns åt rovfågel, och även en av våra getter åt ett lodjur, och med tanke på det faktum att vi har gott om räv som stryker omkring i skogarna, så finns det åtskilliga alternativ till hennes försvinnande… Livet som utekatt är sannerligen ett liv kantat med otroligt många risker….
Hur gick det då för övriga kattungar från ”midsommarkullen”?
Ja, såvitt jag vet så finns Frodo och Dexter kvar i livet (Timotej och Klöver). Vi vet ju sedan tidigare att Viola förolyckades på en av sina upptäcksfärder utomhus, då hon klättrade högt och fick en lastpall över sig. Hon var en mycket äventyrlig katt redan som liten kattunge… Karibacka dog redan innan han hunnit bli leveransklar till sin nya familj, pga en virussjukdom.
Så, Summa Summarum:
Tänk över både en och två gånger om det verkligen är värt att ha din bästa vän som utekatt! Idag har vi en ny katt hemma – en sköldpaddsfärgad bondkattshona som vi kallar för ”köttbullen” för att hon är så rund och trind. Hon är cirka fyra år gammal och verkar vara en sådan typ av katt som klarar av att överleva det här lantlivet utan några som helst problem! Lösningen? – Hon går nästan aldrig utomhus! Maken till latare katt har jag nog aldrig sett… Oftast ligger hon uppfläkt mitt på köksgolvet som en diva och latar sig hela dagarna i ända. Och hon tigger mat hela tiden! Eftersom hon är lite tjock så får hon portionsutfodring. Hon har kattlucka och möjlighet att vara ute precis så mycket hon vill, men hon är utomhus extremt sällan, och verkar vara väldigt nöjd över att få ligga och sova på golvet, eller spinnande i någons knä. Ja, det är så man är en överlevare om man är en katt! 😉
Hippievagnens katteri 